I helgen stundar höstens stora scrapmässa, jag är anmäld och betald men lusten finns inte så därför kommer jag inte att gå... (tror jag iaf, det är juh inte förrän i morgon, men ännu har inget riktigt övertygat). Jag har lite höstkänningar, och det har varit några uppförsveckor med mycket tungt och grova prioriteringar men jag trodde att med lite peppning från mina scrapvänner närmare helgen så skulle det ge med sig, men det var visst bara en som påpekade att det var tråkigt att jag inte skulle gå. Ja jag vet, låter bitter å sur, men det går över, I will survive!
Över till glada nyheter.... JAG HAR FÅTT JOBB!!!!!!! jag??!!... fattar det är 8 år sedan jag hade ett jobb sist och jag har aldrig varit heltidsanställd. Men nu... lilla jag, och jag fixar det, med höst å allt. Har inte en dag tyckt att det varit jobbigt att gå på jobbet. Jag älskar det. Jag är såååå tacksam och glad. Heltid kommer ge en extra slant varje månad och det känns så himmla skönt.
Här kommer en liten julklocka som jag knåpat ihop... tror det blir fler av denna med lite modifikationer. Trevlig helg på er och skriv gärna en rad el så än fast jag inte är så flitig just nu inne hos er (prioritering på jobb och scrappen har drabbats hårdast tyvärr).
God helg & ta hand om er!
Över till glada nyheter.... JAG HAR FÅTT JOBB!!!!!!! jag??!!... fattar det är 8 år sedan jag hade ett jobb sist och jag har aldrig varit heltidsanställd. Men nu... lilla jag, och jag fixar det, med höst å allt. Har inte en dag tyckt att det varit jobbigt att gå på jobbet. Jag älskar det. Jag är såååå tacksam och glad. Heltid kommer ge en extra slant varje månad och det känns så himmla skönt.
Här kommer en liten julklocka som jag knåpat ihop... tror det blir fler av denna med lite modifikationer. Trevlig helg på er och skriv gärna en rad el så än fast jag inte är så flitig just nu inne hos er (prioritering på jobb och scrappen har drabbats hårdast tyvärr).
God helg & ta hand om er!
5 kommentarer:
Gud så söt klocka du har knåpat ihop, du letar och hittar ideer överallt, en annan har inte orken till det.
Bara för din vetskap!!!
Inte är det ngn som tjatar på mig och vill att jag ska gå på träffen heller. Har man bestämt sig så får man ju automatiskt peppning och är "med i gamet" så att säga.
Vill man inte gå, och har sagt att man inte tänker gå, ja, då blir ju kontentan utifrån det. Det är ju så, att man vill ju inte tjata på en som inte vill göra en sak, inte jag i alla fall, då backar man ju och låter den personen vara.
Jag tror att alla människor tänker så i överlag.
Det skulle vara jättekul att se dig där imorgon, men synneve o sist, så är det DU själv som måste bestämma vad DU vill, Ha det så gott, o kram på dig...PS. Är inte du på bio?
Ja anga visst är det så att det är jag som bestämmer vad jag vill...men sen har inte jag bestämt sagt att jag inte "ska gå" bara att jag "funderar", jag "tror" inte, det lutar mot det osv sen antar jag att det antagits att jag bestämt mig för att inte gå eller att det sagts att jag inte ska gå... men det har aldrig varit 100% och jag har aldrig utryckt mig så heller förrän jag bestämde mig häromdagen(och ändå så har jag velat för jag har viljat känna glädje att sitta ner med vänner och scrappa). Sen så när man ser och hör hur ni dividerar vem som ska ta vad och inte och man själv inte blir tillfrågad så känner jag mig utanför. Det har varit otroligt tungt ett tag och jag har inte kännt någon större glädje och då förväntar jag mig faktiskt av mina scrapvänner lite uppeppning inför en scrapevent men det hade jag helt fel i. Och JA jag är otroligt medveten om min egen del i det hela, att jag drar mig undan när det blir höst, mörkt och tungt och JA jag kanske inte är den första att säga till att jag behöver något av någon och JA jag har svårt att ge till andra glädje och omtanke fullt ut just denna perioden för att jag kan inte ge något jag inte har, men alltid annars ger jag gärna ett sött sms, eller några uppiggande ord el tom små skapade saker till någon jag vet har det tungt eller mår dåligt.
När det är tungt och man är tankemässigt sin egen största fiende då kan man skapa det mesta av hur lite som helst och då behöver man stöttning än mera, då behöver man att andra kliver in i sin egen dimma för att skingra den om så för en liten liten stund, man kanske inte ens förstår sitt eget bästa och vad man skulle må bra av. Men ja visst, man kan inte tvinga sig på folk, men det ska mycket till för att man har tvingat sig på någon. Man kan bara göra sitt bästa och man kan bara göra visst mycket för någon annan också och jag kan inte annat än anta att alla har gjort det bästa de kan utefter sin egen förmåga för att hjälpa de som de bryr sig om.
I slutändan så är det jag som får tampas med mina spöken det har jag gjort i så många år nu varje år så det ska nog gå detta året oxå. Det enda jag saknar är vänner som står pall oavsett hur jobbigt det blir och som har förmågan att berätta hur galen tankarna blir ibland, då kanske det skulle gå lättare att hitta på rätt spår fortare igen...
Ja jag hade trott att när inte scrapglädjen infann sig så trodde jag att jag skulle bli övertygad från ni mina scrapkompanjoner om att trots att det inte känns så just nu så kommer vi ha kul ändå så klart du ska med erica, va sur å nedstämd men du är med oss iaf å det gör inget för en annan gång så är det någon annan som är i den sitsen medans du kan räcka ut en hand och kanske kan vi göra dig lite gladare en stund. Kanske hade jag tom inbillat mig att den just nu övermäktiga uppgiften med att packa alla jäkla scrapsaker hade jag fått hjälp med... men så blev det inte... och jag lär mig leva med det också för det är min sjukdom och helt ingen annans bekymmer egentligen. Jag hade så gärna velat känna längtan och glädje med att få sitta med er men den kännslan kom aldrig och jag kan inte se att någon ansträngde sig för att den skulle komma till mig heller.
Jag förstår att jag säkert upplevs trumpen, grinig åh gnällig och det är jag säkert också men tro mig jag önskar mig mest av allt att det aldrig ska ska bli såhär varje höst men det har inte slagit in ännu. Jag tror det var på mias stämpel det stod ett recept på vänskap som jag fann slående. 6 Dl Glädje 3 dl kramar en skvätt värme en nypa förlåtelse en skvätt tålamod och massor med omtanke. Det hade inte behövts så mycket mera.
Men kära vännen! Hur har du det egentligen? Blir helt ledsen när jag läser om dina känslostormar och så jobbigt du verkar ha det just nu...
Jag hoppas verkligen att du får någon sorts form utav stöd - för inte ska man gå en hel höst och fullständigt rasa ihop! Det vet jag hur det är och detta är första hösten för mig som jag faktiskt mår någorlunda bra... Önskar att jag kunde skicka över lite "må-bra-tankar" till dig - för ingen är värd att må så dåligt!
Du vet min mail om du vill bubbla av dig... (eller om du inte kommer ihåg den så får du den igen: angelica_single@hotmail.com)
Grattis till ditt jobb föresten, kul att det händer något positivt - men jag förstår om det är svårt att ta det till sig, all deppighet tenderar ofta att ta över både små och stora glädjeämnen..
"Krya" på dig tjejen, bubbla av dig om du behöver och ha de så bäst!
Många kramar / Angelica
Underbar klocka! Å grattis till nya jobbet! Kjaaaam...
Blir ledsen och berörd...
Hoppas att det känns bättre nu och att höst-svackan inte känns lika djup. GRATTIS! till jobbet! Får du fortsätta där du varit?
Ta hand om dej.
Skicka en kommentar